Eller ja, det är ju en evighet sen jag skrev, så vad säger man då?

Hur som helst, här händer det massor med lill-tjejen :)

Utvecklingen går framåt i en rasande fart, hon ser vad en annan gör 1 gång, sen kan hon det ;)

Är så himla bebis-sjuk nu så det är fruktansvärt..

Har bestämt mig för att vänta ett tag till, innan vi ens försöker, sen får vi väl se hur lång tid det tar.

Blev påmind ikväll, hur det var innan vi plussade med Cindy och frågetecknen hopar sig genast, hur lång tid tar det denna gång? Blir det lika "enkelt"?

Jag vet att jag är ung, kom inte och säg det.

Folk menar ju på att man inte "försöker" skaffa barn när man är så ung som jag, det har lixom aldrig varit nått problem oavsett om det går på en natt eller som i vårat fall 1,5 år..

Väntan är lixom inte lika lång om man är 20, som den skulle ha varit om man vore 37.

Smärtan och såren är inte lika djupa.

.. Men det är dem..

Jag är TACKsam över att jag fick veta vart problemet låg, redan vid 20 års ålder, för då har jag 15 år på mig att hitta en lösning.

Samtidigt blir man Mer vuxen och Mer medveten om vad som komma skall, när man får meningen kastad i ansiktet på sig.

Helt plötsligt så var inte flickdrömmen om bröllop, barn, villa och volvo lika lätt att uppnå..

Strävan blir helt klart starkare, nästan som besatthet, efter att nå sitt mål, som att springa ett marathon utan att veta hur lång sträckan är.. Oändlighet..

Vet inte vart jag vill komma med detta, om jag vill komma nånstans alls..
La mig i sängen och kände för att skriva av mig, blev min gamla bortglömda blogg istället för penna och papper..
Kanske nån som känner igen sig, kanske inte..
Jag har fått ur mig mitt, även om jag kommer ligga sömnlös några timmar till..

Lär väl trots elakus bakterius (förkylningen) och städa lite :)

Nu vet ni att jag lever iaf :)